Grön buss på Vasaplan, Umeå

Hållbart resande måste funka i vardagen

Hållbart resande är en viktig del i arbetet som ska göra Umeå kommun klimatneutral år 2030. Forskning visar att redan små beteendeförändringar på individnivå ger stora förbättringar av utsläppsnivåer, men då måste man på samhällsnivå först göra det lätt att göra rätt. Och för att ta reda på hur är medborgardialog det viktigaste verktyget.

Umeå kommun ska vara klimatneutral år 2030, och målet för persontrafiken är att minst 65 procent av alla resor inom tätorten ska göras med kollektivtrafik, cykel eller till fots. Tillsammans med kommunens satsningar krävs beteende­förändringar på individnivå, vilket inte är enkelt att åstadkomma. Umeå kommuns utvecklingsstrateg Anna Gemzell och Sofia Isberg, lektor vid Handelshögskolan vid Umeå universitet som har studerat hållbart resande, är helt överens om att det är ett arbete som måste göras i flera steg: lyssna på invånarna, skapa förutsättningar och ge information för att underlätta för individen att göra hållbara val i vardagen.

– För en kommun är det viktigaste att förstå och respektera den kontext, eller vardagspraktik, som medborgarna befinner sig i. Beslut måste funka i praktiken. Man måste ut och studera hur människor rör sig och hur olika förutsättningarna kan se ut från område till område, göra enkäter, kanske cykla med dem som cyklar, säger Sofia Isberg.

Studier om vardagsresor

Sofia Isberg har under de senaste tre åren genomfört studier om hållbara transportval för vardagsresor, i samarbete med Umeå kommun. En av studierna följde tio barnfamiljer som under tre månader valde andra färdmedel än bil. Den senaste, Transportval i vardagen, baseras på tidigare studier, workshops och forsknings­studier om bland annat mobilitet, delningsekonomi, och beteenden med fokus på vardagens praktik. Och beteendeförändringar i vardagen har betydelse.

– Det är jätteviktigt att vardagsresandet blir mer hållbart! När det gäller minskningen av växthusgaser är transporter den stora utmaningen, och personbilsresandet står för en stor del av utsläppen. Det positiva är att vi vet att även små förändringar kan göra stor skillnad, berättar Sofia Isberg.

I studien Utan bil i tre månader förband sig tio frivilliga familjer med barn i olika åldrar att låta bilen eller bilarna stå i tre månader. Familjerna fick busskort, lån av elcykel och tillgång till ellådcykelpool och bilpool. Efter testperioden gick familjerna med yngre barn tillbaka till bilkörningen, som de upplevde som viktig för att klara av alla aktiviteter. Familjerna med tonårsbarn hade två månader efter testperiodens slut fortfarande inte tagit bilen i bruk. En annan positiv effekt var att många upptäckte att det gick bra att pendla till jobbet med cykel eller elcykel, och valde bort en del av bilresorna.

– Många vill ta ansvar, men när valet står mellan att hämta tidigare på förskolan eller inte, så väger vardagspraktiken över. Kommunikation och information kan påverka val och normer, men att bryta vanor är svårt. Många menar att om man börjar med nya vanor skapar man nya attityder, som vi såg i studien Utan bil i tre månader. Men förutsättningarna måste finnas först, säger Sofia Isberg.

Anna Gemzell berättar att Umeå kommun ser positivt på utfallet av studien. Att deltagarna reflekterade över sina vardagsresor och valde bort vissa, är en bra början, menar hon. En europeisk resvaneundersökning från 2021 visar på att ett minskat vardagsresande med bil kan ha stor betydelse. I genomsnitt reser människor tre gånger per dag (resor kortare än tio kilometer) och ett konkret resultat från studien är att om var tionde bilist skulle välja att byta bilen mot cykel vid en av dessa resor skulle det vara tillräckligt för att minska de totala utsläppen i Europa med tio procent. Ett byte till kollektivtrafik skulle minska utsläppen med tre procent.

Det gäller att tänka tvärtom

Anna Gemzell och Sofia Isberg är överens om att gårdagens stadsbyggande, med bilen i centrum, har spelat ut sin roll.

– Det gäller att tänka tvärtom mot hur man har gjort förut. Börja med att planera cykelbanorna och sedan bilvägarna i ett nytt område. För den som arbetspendlar med cykel är det viktigt att det går fort, och då behöver man kanske skilja cykelbanan från gångbanan, se till att cykelstråken hänger ihop, att drift och underhåll fungerar året runt, att skyltningen är tydlig och att det finns cykelparkeringar med väderskydd och möjligheter att låsa fast cykeln nära både hem och arbetsplatser, säger Sofia Isberg.

Anna Gemzell pekar på att det även finns ett genusperspektiv att ta hänsyn till.

– I Umeå är det lätt att ta sig till kvinnodominerade arbetsplatser med kollektivtrafik, men svårare till industriområdena. Där känns det inte heller tryggt att cykla. Industriområdena är ett typiskt exempel på historisk, bilcentrerad trafik­planering, och det behöver vi komma åt. Detta visar på att vi behöver förstå de normer och värderingar som ligger till grund för kvinnors och mäns vardagliga val av transportsätt.

Hur kan vi påverka resandet?

Undersökningar och dialoger med Umeåborna visar att de viktigaste aspekterna när man väljer transportmedel är närhet till transportmedel, enkelhet, digital infrastruktur och bra information. En kommun kan påverka många av förutsättningarna, med såväl piska som morot.

– Kommunens viktigaste roll är att skapa bättre möjligheter för hållbart resande genom att till exempel erbjuda bra busstrafik, cykelbanor, eller att planera staden för att den inte ska breda ut sig och öka avstånden. Vi har också styrmedel som parkeringar, avgifter, bygglov och detaljplaner. Men det är invånarnas val och vanor som gör själva skillnaden, berättar Anna Gemzell.

Ett exempel på en morot i Umeå kommun är U-bike, ellådcyklar som Umeåborna kan hyra billigt, och som har blivit väldigt populära. Men det stora perspektivet är förstås det viktigaste.

– Vi tänker som Paris, som har blivit framgångsrika med 15-minutersstaden, där vardagsservice ska finnas nära, till exempelvis jobb, skola, förskola, livsmedel, buss. I Umeå kallar vi det 5 kilometers-staden, säger Anna Gemzell. Exempel på det är mobilitetshubbar, bilpooler, delningstjänster och andra smarta servicefunktioner i Umeå, inte minst i den nya stadsdelen som planeras vid Nydalasjöns rekreationsområde; Tomtebo strand. Att förutsättningar för hållbart resande redan finns på plats från start i ett nytt område är viktigt. Forskning visar att en flytt är ett tillfälle då människor kan ändra sina annars djupt rotade vanor, och om det då finns goda möjligheter att göra hållbara val, har man ett riktigt bra läge.

Text: Jessica Larsson Svanlund

Mer information

De viktigaste faktorerna för hållbara transportval

(ur rapporten Transportval i vardagen/Sofia Isberg)

  • Närhet: Avståndet till transportmedel, busshållplats, cykelbanan, bilpool, egna bilparkeringen och så vidare. Det här är den aspekt som mest anses bidra till att upprätthålla livspusslet och också den som invånarna inte är beredda att kompromissa med.
  • Enkelhet: Att det ska vara lätt att göra hållbara val.
  • Flexibla lösningar och funktioner: Att det finns flera transportmedel att välja mellan så att det går att anpassa efter situationen.
  • Digital infrastruktur: Att bokningar och informationssökning stöds digitalt.
  • Information och rådgivning: Möjligheten att digitalt eller fysiskt få råd om transportlösningar.

Hur reser du?

I en aktuell resvaneundersökning mäter vi hur och när människor i Umeå reser. Vi följer upp hur det går med målet att fler ska resa hållbart och det ger ett bra underlag för planering av olika insatser som påverkar hur vi reser. Det kan till exempel vara vilka gator och cykelvägar som ska prioriteras för snöröjning. Delta i undersökningen och hjälp oss göra din vardag bättre:

Sidan publicerades